Därför har Miljöpartiet språkrör istället för partiledare

Miljöpartiets främsta företrädare leder inte partiet (de förmedlar bara politiken) men symboliserar dess jämställdhetspolitik.

Märta Stenevi valdes till nytt språkrör i januari 2020 och gratuleras med blommor av Per Bolund under Miljöpartiets extrakongress. Foto: Jessica Gow / TT

När Miljöpartiet bildades i Örebro 1981 utsågs ingen partiledare alls. Istället enades det kollektiv av miljövänner som formade partiet att det skulle företrädas av den som för tillfället var sammankallande i partiets politiska utskott. (Någon partistyrelse i formell mening fanns inte förrän 1992.) Inledningsvis var detta Eva Sahlin från Hudiksvall.

Inför partiets första valrörelse 1982 företrädde Ragnhild Pohanka därför ensam Miljöpartiet. På hösten 1984 inrättades ett system med två språkrör. Bakgrunden var att man ville betona att partiledaren inte ensam stakade ut den politiska riktningen eller styrde partiet, utan att detta sköttes av ett kollektiv. Språkrörens roll är därför "enbart" att föra ut partiets politik till allmänheten.

Genom att ha ett manligt och ett kvinnligt språkrör har Miljöpartiet visat att man försöker leva som man lär i jämställdhetsfrågan och åstadkomma ett jämställt ledarskap. En annan orsak sägs vara att man genom att låta två personer dela på arbetet skulle möjliggöra för dem att få kortare arbetstider, vilket också varit en hjärtefråga i Miljöpartiet under många år.