Lust, förälskelse och kärlek upptar mycket tid och tankekraft hos människan. Hur funkar det rent kemiskt? Ingen är väl bättre lämpad att svara på den frågan än Ulf Ellervik, som gästar avsnitt 132. Han är nämligen professor i bioorganisk kemi vid Lunds universitet, ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien, känd från Fråga Lund i SVT och författare till flera böcker om kemi.
Ellervik berättar konceptet kärlek är ett paraplybegrepp för minst tre olika faser – lust, förälskelse, och sedan det som man kallar kärlek. Lusten och sexuell attraktion aktiverar hjärnans belöningssystem. När vi strävar efter något frigörs små doser dopamin som hjälper oss att fokusera på uppgiften. När målet uppnås frigörs stora mängder dopamin som belöning. Det kopplas vidare till andra signalssubstanser som ger oss lyckokänslor och tillfredsställelse. Just sex ger en ovanligt kraftig belöningskänsla.
Ur ett neurokemiskt perspektiv har kåtheten inga begränsningar. Den sexuella attraktionen kan riktas mot vem som helst, när som helst, hur som helst och hur många som helst. Ur ett socialt perspektiv har samhället alltid försökt lägga band på människors lust, men det är en annan sak. Rent kemiskt kan vi alltså känna lust till i princip vem som helst, säger Ellervik.
Vid förälskelse händer väldigt mycket i hjärnan. De viktigaste signalsubstanserna vid förälskelse är noradrenalin, serotonin och dopamin. Den ständiga oron över att förälskelsen inte är besvarad ger upphov till stress. De märks bland annat genom att nivåerna av noradrelin ökar hos förälskade, vilket ger reaktioner som bankande hjärta, hettande kinder och allmän stress.
Att vi blir så fokuserade på personen vi är förälskade i har en kemisk förklaring. Serotonin, som i vanliga fall hämmar våra beteenden, sjunker kraftigt vid en förälskelse vilket gör oss mer hämningslösa. Det hindrar oss också att se nyktert på den andra personen och är alltså den kemiska förklaringen till att man betraktar den andre som i ett rosa skimmer.
De flesta människor kan dock bara vara förälskade i en person åt gången, även om det naturligtvis finns undantag, berättar Ellervik. Förälskelsefasen varar i ungefär 1-2 år innan den avtar. Det förklaras med belöningsystemets dopamin som ger oss nya kickar när vi upptäcker nya saker hos den vi är förälskad i. Men så småningom finns det inte lika mycket kvar att upptäcka och effekten klingar av.
När förälskelsen övergår till den tredje fasen, långvarig kärlek, upplever vi en lågmäld attraktion och djup förbindelse. Det drivs inte av någon vilja att erövra den andre, och är därför en känsla man kan känna till flera. Vanligtvis omfattar det en handfull personer, som ens partner, barn och nära vänner. Samma system gäller för dessa relationer, med lite olika styrka. Kärleken är en mer rofylld fas, men den kräver omvårdnad genom ömhet och närhet.
Lyssna på avsnittför att höra Ellervik om bland annat
mänsklig lust och manlig kåthet
passionerad lockelse
livslånga tjocka band mellan människor, och därmed också om livet självt
Ellerviks bokrekommendationer:
Why We Love: The Nature and Chemistry of Romantic Love - Helen Fisher
An Equal Music - Vikram Seth
Bonk: The Curious Coupling Of Sex and Science - Mary Roach
