“Det finns en modernitetsiver i Sverige”, berättar Katarina Barrling docent i statsvetenskap och en av författarna till boken “Saknad: på spaning efter landet inom oss”. “Om vi då inte fortsätter utvecklas hela tiden, och ständigt blicka framåt, då faller ju hela den bilden.”
“Den som säger att det inte var bättre förr behöver aldrig argumentera för sin sak”, säger Barrling. “Det är att vara bakåtsträvande att påstå att det var bättre förr. Det skapar en misstanke på det sättet att vi då hänvisar till en tid när många grupper i samhället levde i armod.”
Ändå är det vanligt med att folk uttrycker en saknad över en tid som flytt. Vilken tid saknar de i så fall? “Jag skulle säga att det är från 50-tal fram till tidigt 80-tal”, förklarar Barrling. Hon föreslår att man ska tolka det som en trygghetslängtan. “Det finns något väldigt förutsägbart i att längta tillbaka. Kärnan i den svenska kulturen är tryggheten. Förutsägbarhet är just trygghet, vi saknar den tid när världen var förutsägbar”, avslutar hon.
Sverige befinner sig i en existentiell kris med allt som händer i omvärlden, vår Nato-ansökan, elkrisen och så vidare.Det får oss att fråga vilka vi är. “Det skakar om Sverige i grunden och då kommer historien och knackar på dörren för att vi ägnar oss åt självreflektion, för att förstå måste vi blicka bakåt”, avslutar Barrling.
I podden hör du Katarina Barrling bland annat tala om:
Att begära att människor aldrig ska blicka bakåt är att begära det omöjliga
Misstänksamheten mot att säga “det var bättre förr”
Varför Sverige befinner sig i en existentiell kris
Barrlings bokrekommendationer:
Drömmar om rosor och eld - Eyvind Johnson
Är svensken människa - Henrik Berggren, Lars Trädgårdh
Dikten “Vårens tid” - Verner von Heidenstam
