Alfred Nobel och hans testamente

En av Sveriges mest kända uppfinnare var 63 år gammal när han tog sitt sista andetag i San Remo i nordvästra Italien, den 10:e december 1896. Vi går igenom vad som egentligen stod i testamentet.

Målning av Alfred Nobel av Emil Österman. Tillgängliggjord av Nobelstiftelsen.

Vid sin död var Nobel ägare till en av världens största privata förmögenheter, tack vare sina uppfinningar, sina patent och det trettiotal företag som tillverkade det han uppfunnit.

Den mest betydelsefulla av dessa uppfinningar var dynamiten, vilket möjliggjorde transport av explosiva ämnen med hög säkerhet. Trots att nitroglycerin, som är den verksamma delen i dynamit, är mycket stötkänsligt, gör den så kallade flegmatiseringen att dynamiten inte detonerar trots ganska hårda törnar.

Alfred Nobel föddes den 21:a oktober 1833, som ett av åtta barn i en familj där fadern försörjde sig som uppfinnare. Vid nio års ålder flyttade familjen till Sankt Petersburg där fadern hoppades starta om på nytt efter en konkurs i Sverige. Efter några svåra år lyckades denne och byggde så småningom upp ett framgångsrikt bolag.

Nobel studerade kemi och betraktade sig alltid som i första hand kemist. Men det var förmågan att se den kommersiella potentialen i sina uppfinningar och familjens ekonomiska möjligheter att våga satsa på idéerna som skapade möjligheterna att skapa det industrikonglomerat som han ägde vid sin död. Under flera decennier var han ständigt på resa för att sköta sitt växande imperium och hade då stor nytta av det faktum att han talade fem språk flytande: svenska, ryska, engelska, franska och tyska.