Advent är en tid av väntan

För små barn är december en enda lång väntan på jultomten. Det är passande, då "advent" betyder ankomst på latin.

Foto: Anne Nygård / Unsplash

Bibeln berättar att det var Gud som föddes som människa, eftersom Gud ville komma närmare mänskligheten och det är detta som uppmärksammas extra i juletid. I den kristna kyrkan inleds advent fyra söndagar innan juldagen, samtidigt som det nya kyrkoåret börjar.

Trots att vi ofta pratar om de fyra söndagarna i advent som den första, andra, tredje och fjärde advent är de korrekta söndagsnamnen "första söndagen i advent", alternativt "första adventssöndagen". Detta beror på att det inte finns fyra olika advent som avlöser varandra utan att det är en sammanhängande period på fyra, fem veckor som är advent.

Den första adventssöndagen är vanligtvis den dag som julbelysning och granar tänds, eftersom det också är det är då som det första ljuset i adventsljusstaken ska tändas. Den första helgen i adventshelgen är traditionellt sett också den helg då julskyltningen står färdig i många stadskärnor.

När Sverige var katolskt var advent en fastetid när man var återhållsam med mat, framförallt med kött. Det bidrog till att förstärka längtan efter julhelgens festmåltid. Advent förknippades även med stillhet och vördnad, vilket bland annat gjorde att bröllop förbjöds.

Efter reformationen i Sverige på 1500-talet blev fasteperioden mindre stäng, men levde kvar i bondesamhället som "julfasta". Det bidrog ju också till att man hushållade med de resurser man samlat i skafferiet och som skulle räcka ända till försommarens första skördar. De som kunde slaktade julgrisen i början av december, och gjorde korv och annan mat med lång hållbarhetstid. Och så kokade de skinkan inför julhelgen.